Verkligheten vill tränga sig på

Då jag har blivit mycket sämre de sista månaderna blir det svårare för mig att förtränga att jag faktiskt är sjuk. Jag har resonerat jamen idag är jag trött. Men det är ju så att dagarna bildar en rad som blir till ett pärlhalsband. 
En av mina närmsta vänner är på besök i Göteborg denna veckan. Jag har verkligen sett fram emot att träffas och göra en massa saker.
Problemet är att verkligheten smaskar in och visar mig att no no det går inte. Bambi på nattgammal is, det är jag i dagsläget. 
Jag är ledsen!

Första inlägget

Ja så var det dags även för mig att skriva en blogg. Precis vad världen, behöver ytterligare en blogg? Knappast men det hindrar inte mig.

Det här kommer att bli ett ställe för mig att skriva av mig min frustration och ångest av att leva med en progressiv multiorgan-sjukdom. 
Dystrofia Myotonika.
I väldigt korta ordalag så förtvinar mina muskler. Även en neurologisk påverkan och en extrem hjärntrötthet.
Medellivslängden är 55-65 år, alltså har jag ca 20 år kvar att leva.